Hej Michael, vem är du? 

Mitt namn är Michael Björklund och jag är född på Åland. Jag är uppvuxen i en familj som består av en mamma och en pappa, en lillasyster och en katt. Jag växte upp på Åland, gick i skola här, blev kock och stannade i den branchen. Jag flyttade från Åland till Göteborg där jag jobbade på olika restauranger i 10 år. Utöver att vara kock är jag en tävlingsmänniska och ja gillar olika äventyr. Jag har tävlat i matlagning, under min första tävling blev jag Årets kock i Finland 1997, och så blev jag Årets kock i Sverige år 2000.  Sedan har jag också varit med i Bocuse d´Or, världsmästerskap i matlagning, där jag kom på femte plats och så har jag också varit med i svenska kocklandslaget i 2 år. Nu på lite äldre dar vet jag inte om jag blivit lite rastlös eller så, men jag har deltagit i Survivors, eller Robinson som det heter i Sverige. Jag deltog 2020 och det gick jättebra så jag vann det. Det senaste jag gjorde var att segla över atlanten från Portugal till Karibien med det finska reality tv-programmet Över Atlanten. 

 

Visste du alltid att du ville bli kock? 

Nej. Mina föräldrar jobbade inom branschen, så matlagning har alltid varit något som jag har fått hjälpa till med när jag var liten. Men egentligen skulle jag bli möbelsnickare. Jag tänkte söka in till möbelsnickare efter 9an, men mina betyg räckte inte till att komma in på kungliga möbelsnickarutbildningen. Men som kock behövde man inte så mycket till betyg för att komma in. Så då började jag där och redan första dagen kände jag att det här är ju det som jag vill hålla på med. Det är kreativt, det är konstnärligt, det är någonting du aldrig blir fullärd i och en dag är aldrig den andra lik. Så jag fastna i den här branschen, men jag har också sagt att sen när jag tröttnar på den här branschen så kanske jag börjar bygga möbler istället. 

 

Har du alltid varit intresserad av att vara med i TV? 

Nej, det har jag inte varit, men jag har alltid tyckt om att tävla, förr tyckte jag att det var jätteroligt att hålla på med lagsporter och idrott, och jag gillade verkligen när jag kunde börja tävla i matlagning.Men jag har alltid bara tävlat med mig själv egentligen, fast det kanske låter konstigt. Men när man tävlar för att se hur mycket man klarar av, hur fungerar jag, hur är de andra runt om mig, det är det som har utvecklats från tävlandet; att utmana sig själv. Och det är också lite så med TV, det var ju också en utmaning i början, jag var jättenervös och jag fick lära mig att göra det i en långsam takt. Det är ju så att när man tycker att något är roligt så börjar det rulla på. Jag har haft en otrolig tur att få göra så otroligt mycket. Det ä nästan så att jag kan bli professor sen när jag är 60 tror jag, om jag någonsin når den åldern,, för då har jag varit med om så mycket.



I år firar Ålands självstyre 100 år, och vi firar här i Budapest med att ordna restaurangdagen Taste Åland. Vill du berätta lite om det Åländska köket? 

Vi börja leva här på Åland tack vare strömmingen. Så då gjorde man ju mycket med den och sen så kom ju jordbruket igång. Det är ett småskaligt jordbruk som finns på Åland, men ändå har vi varit väldigt kreativa med att odla. Sedan har även faktumet att vi är en ö präglat Åland, så maten består också av fisk, skaldjur, sjöfågel och säl. Historiskt så har ju ryssarna varit här och härjat lite, vilket influerade traditionella rätter så som den framröstade Ålands rätten, Ålandspannkakan. Ålandspannkakan gör man på gröt, och riset hade ryssarna med sig till Åland. Innan riset kom hit så använde vi mannagryn. Så man gör en gröt och bakar en ugnspannkaka av den och så serverar man pannkakan med sviskon (torkade plommon) och med grädde. Ålandspannkaka bjöd man alltid på till bröllop och när man fick gäster, man hade lite gröt kvar och då gjorde man pannkaka på det. På ett traditionellt bondbröllop så får man en pannkaksbit och en snaps efter kyrkan. 

Sedan har vi ett eget bröd som heter svartbröd, och det är ett två dagars bröd som är gjort på malt. Den har en jättebra hållbarhet och är ett ganska kompakt bröd, det är inte många bröd som är som det åländska svartbrödet. Det är väl det som är det traditionella Åland. Sedan är det ju så att Åland restaurangmässigt, har tagit mycket influenser från både Sverige och fastlandet. Mest har det varit från Sverige, för vi ligger närmare Sverige och på grund av språket helt enkelt, så vi har arbetat med svenska klassiker. Nu är det många kockar här på Åland som jobbar med åländska råvaror, och jag brukar beskriva att Åland har matmässigt en historia, men att vi är ett ganska ungt kök. Vi har fantastiska råvaror och otroligt duktiga kockar som förmedlar de här råvarorna som vi har i vårt område. 



Hur kommer du fira Ålands 100 års dag?

Jag firar egentligen Åland hela tiden, jag brukar säga att Åland är den absolut bästa platsen man kan bo på. Vi är en liten ö, 30 000 invånare, fantastisk sjukvård, fantastisk skola och fantastisk åldrande. Alla känner alla, man har bra koll på varandra. Ett fantastisk säkert samhälle, jag lämnar alltid bilnyckel inne i bilen i Mariehamn när jag går ärenden. Du kan titta in i parkerade bilar utanför en butik, det är många som har dem olåsta och nycklarna i. För mig är det ett paradis och många tror inte mig när jag säger de här grejerna, det låter ju för bra för att vara sant. Men visst kommer det säkert ännu ändras här, men jag passar på att skryta tills jag hör att den första bilen blir stulen. 

Min stora grej är att försöka få flera att flytta till Åland, vi har ingen arbetslöshet utan vi behöver ännu mera folk som flyttar hit och jobbar. Och det är ju ett paradis för en barnfamilj, du har inga avstånd, du har möjligheter, skolorna och dagis är jättebra, du kan ha ett perfekt liv på Åland. I dagens läge kan man ju ha möten på nätet, och man kan även röra sig, det tar ca 45 minuter med flyg till Helsingfors och drygt 15 minuter till Stockholm. 

Jag har turen att få vara med och fira 100 år i massa olika projekt. Det är mest med mat och ungdomar som jag jobbar med. Det blir mycket firande, det har varit så dåligt firande i så många år nu så att det behövs. 



Vilken åländsk rätt skulle du att alla runt om i världen skulle smaka på? 

Jag skulle nog vilja att alla skulle smaka på svartbrödet, det är ett sådant bröd som man inte hittar något annanstans. Det är möjligt att smaka på det omkring i världen eftersom det tillverkas än idag på Åland. Så har vi också ett fantastiskt fint lamm. Ålandsfåret är egentligen inte en köttras, utan det hade man för ullens skull. 



Har du något enkelt recept på åländsk mat som du kunde dela med dig av?

Utöver fisken så använder vi mycket färs, det kan vara av gris eller nöt. Sedan har vi också goda ostar, gräddostar som har en lång lagringstid och smakar ganska mycket.  Så det som brukar vara jättegott att laga med familjen är Ostbiffar. Man tar malet och blandar i massa ost och så steker man dem och så kör man biffarna i ugnen lite. Så sätter man på lite grädde och persilja, och sen har man ugnspotatis till det.  Det är en sådan familjegrej, barn och alla tycker om det. 

 

Har du någon gång besökt Ungern? 

Jag har varit en kort helg i Budapest. Jag hade en kamrat som gifte sig, han var från Finland men han hade sitt bröllop där nere. Det som jag gillar med Ungern är att man kan åka runt, det har ju stått still på flera ställen så det har blivit väldigt charmigt. Jag hoppas att jag har möjligheten att komma nu när man får resa och se lite mer än bara huvudstaden. 

 

Har du haft chansen att smaka på ungersk mat? 

Egentligen inte så mycket. Jag har jobbat med kockar från ungern och nån gång har jag smakat när dom har lagat sin del av maten. De har ju en mer genuin och längre tradition i den matlagningen är vad vi har här på Åland. När dom har donat har jag fått smaka på friterade och kokade ägg, mycket långkok, kål och fläsk. Det är sådan mat som jag gillar. 

 

Vad är den märkligaste maträtten som du har lagat?

Jag har lagat varan. Det var för ett TV program då jag skulle fara och laga mat åt ett gäng, och då ville de att jag skulle server varan. Det är nog en konstig grej att göra, det smakar helt okej men det är inte så mycket kött på dom. Och sedan har jag gjort en mollusk, det gjorde jag när jag var med i Robinson. Det var några deltagare som var jätte hungriga så de gick och hämtade allt de hittade. Den där mollusken andas in mycket sand när den dricker näring. Men vi började koka den, och vi koka den i över ett dygn, men den var ännu hård och seg så då kokade vi den ännu i en halvdag. Sedan var den fortfarande seg, men vi tänkte att vi måste ju prova och när vi tuggade på den var det som tuggummi med sand i. Vi klarade inte av att äta den, det gick inte, fast vi hade satt så mycket koktid på den. Att jag inte gav upp, det förstår jag inte. 

 

Har du några roliga projekt på gång just nu? 

Nu ska vi öppna en ny restaurang uppe i Vasa och säsongen börjar ju snart dra ihop sig här på Åland. Det är mycket förberedelser, så att man är klar här sen när det öppnar. Jag håller på med ganska mycket olika projekt helt enkelt, jag håller också på med utbildning. Det är en bristvara på kockar i hela norden, och inom restaurangbranschen överlag, så att vi måste hämta ganska mycket personal utomlands ifrån. Det är också få som söker in till utbildningen så jag lägger ner lite energi på hur man kunde göra det mera attraktivt att studera till kock igen. Jag är väl född sådan att jag tycker att det är ganska roligt att hålla på med olika saker, man träffar massa olika människor och man lär sig av allt man gör, inte kanske bara positiva saker men man lär sig i alla fall. 

 

Finns det något mer som du vill hälsa till våra läsare?

Att Åland är kvar och kom gärna hit och hälsa på oss, det är bara att höra av sig till mig så kan jag visa runt lite. Det är skojigt att visa upp vad vi har. 




Vem?

Namn: Michael Björklund

Utbildning: Kock, Ålands hotell-och restaurangskola 

Bosatt i: Åland, Finström 

Hobbyn: Hugga skog

Bästa stället på Åland: Skärgården. Det bästa är att ta sig från fastlandet till och Åland skärgårdsvägen, så att man besöker de små åländska öarna så som Brändö, Kumlinge, Föglö... 

 

Mirjam Ekelund

FinnAgora