Vem är du? 

Jag heter Leif Hagert, jag är ordförande för Finlands Romaniförening och för Romernas ungdomsförbund. Jag är även frilansare, samt utbildare och konsult i romska frågor. Vi driver för tillfället ett projekt för 16-35-åriga romer som heter Studio Roma, vars mål är att utbilda dem inom social media, såsom Youtube och bloggar, och på så sätt ge romerna en röst på olika medieplattformar. För tillfället är det är inte många romer som skapar innehåll för sociala medier, så vi vill ge dem verktygen för att få mera synlighet. 

Dessutom utbildar jag, talar inför publik och gör volontärarbete. Jag är volontär i flera olika organisationer, såsom styrelsen för SPRs ungdomshem och styrelsen för Institutet för fredsutbildning. Allt mitt arbete är alltså inte bara inriktat på romerna, utan jag försöker göra ett brett arbete för att främja människor och samhället.

 

Vad inspirerade dig till att bli romsk aktivist?

Det kom från behovet av att förbättra romernas rättigheter. Det var chockerande att märka när jag själv som ung försökte komma ut i arbetslivet, att det som rom verkligen var utmanande, om inte omöjligt, att få ett jobb. Särskilt om man har ett traditionellt romskt namn som mitt, då märks det genast att jag är rom, från enbart en ansökan eller ett telefonsamtal. Ju äldre jag blev, desto mer insåg jag omfattningen av diskriminering i vårt samhälle. Det här  är inte bara min eller mina romska vänners upplevelse, utan det sträcker sig över hela Finland och Europa. Diskrimineringen av romer är normaliserad och kritiseras inte. Den angrips inte på samma sätt som diskriminering och rasism i allmänhet, utan ignoreras lättare. Så man kan säga att min aktivism uppstod ur det här behovet, och även från känslan av att det inte finns tillräckligt med diskussion om romska frågor

Det finns inte heller tillräckligt med diskussion om de frågor som konkret påverkar romernas liv, såsom utmaningarna med sysselsättning. Visst har aktivism förekommit i Finland tidigare, men den har saknat en viss påtaglighet. Projekt synliggör sällan diskriminering, även om det är något som har en stor inverkan och försämrar människors livskvalitet inom många olika områden.

Å andra sidan var det en viktig vändpunkt i min egen aktivism när jag hittade svarta amerikanska aktivister och deras arbete mot diskriminering. Jag får fortfarande rysningar när jag läser deras texter och om deras handlingar, speciellt när jag tänker på hur länge de har kämpat. Jag försöker följa deras väg i min egen aktivism. Själv har jag inspirerats till exempel av Martin Luther King och Maya Angelou, vars Poesi jag kan identifiera mig mycket med. Till exempel "Caged Bird" och "Still I Rise" är dikter från Angelou som jag tror skulle få genklang hos många romer om de bara hörde dem. De tröstar och uppmuntrar mig också.

 

Vad tycker du är viktiga frågor att ta upp när man pratar om romer i Finland?

En viktig fråga som borde belysas mer är romernas låga nationella självkänsla. På sätt och vis har vi anammat den diskriminering och rasism vi möter och därmed börjar vi upprepa det själva. Vi har själva börjat använda de rasistiska skällsord och generaliseringar som används av den allmänna befolkningen som om de vore sanna. Det rasistiska budskapet och bilden av oss har internaliserats och upprätthålls. Det återspeglas också i det faktum att romer inte kan värdera sin egen identitet. Vissa försöker skingra den, eftersom den ses som något skamligt och pinsamt.

En annan viktig fråga är rasism som en del av Finlands historia, alltså om hur romerna har behandlats redan innan diskussionen om rasism började. Jag stöter på argument om att rasism skulle vara en ny grej i Finland, att den skulle ha introducerats hit för bara 30 år sedan av icke-finländare. Det är dock inget nytt med det. Om man tittar på romernas historia är den ganska grov och dyster, och rasism har varit en tydlig del av den. Och naturligtvis inte bara romernas historia, utan samerna och karelarna har även fått sin beskärda del. Dessa saker ignoreras lätt när man vill prata om historia på ett visst sätt. Även om diskussionen om rasism är något ny, betyder det inte att problemet är nytt. Rasism och diskriminering av romer har dikterat deras liv under lång tid, men det har normaliserats och därmed inte åtgärdas i en större skala. Att ifrågasätta normalisering är något nytt. 

Ju fler olika romer är representerade i media, kan desto fler inse att varje rom är sin egen individ, precis som alla andra finländare. Många människor har ingen personlig kontakt med romer, de känner nödvändigtvis inte några romer, utan känner bara till det som skrivs på exempelvis sociala medier. Någon berättar en otäck historia om romerna, och den berättelsen blir den enda kopplingen till gruppen och därmed verklighet. Om det fanns fler romer i media skulle vi bättre se romernas mångfald och mänsklighet – folk skulle se att vi också är människor med olika åsikter, värderingar och intressen.

Det råder brist på representation av romer i traditionella medier. I Finland ser vi nu att det i vissa mediekanaler finns en eller två icke-vita representerade, för att visa att det inte bara är vita personer som syns. Men romerna saknas fortfarande. Även här kommer Finlands historia och romernas ställning i förgrunden: det kan tyckas lättare för människor att välja någon annan grupp än romerna som får representeras.

 

Tror du att romernas ställning har förändrats åt ett eller annat håll under senaste tiden?

Om det har skett några framsteg har de varit obetydliga. Jag vill inte låta fruktansvärt negativ, men det här är min syn på saken. Jag har sett en förändring från när de asylsökande anlände till Finland, kanske de rasistiska kränkningarna som tidigare riktats mot romerna började riktas mot asylsökande och invandrare. Jag skulle dock inte se det som ett framsteg.

Att enskilda romer inte utsätts för lika mycket verbala övergrepp som tidigare korrelerar inte med samhällsstrukturerna, åtminstone inte ännu, då de fortfarande är lika diskriminerande som tidigare.

 

Har romernas sysselsättningssituation förändrats?

Jag har inga egentliga forskningsdata om den nuvarande sysselsättningsgraden, men Institutet för hälsa och välfärd har låtit göra en undersökning i frågan. Den visade att romernas utbildningsnivå har stigit, men att sysselsättningsnivån inte har följt samma trend. Så jag anser inte att vår situation har utvecklats så mycket. Tidigare var det lätt att gömma sig bakom påståendet att romerna inte är tillräckligt utbildade, och därmed inte kan anställas. Men när de inte blir anställda även efter att de blivit utbildade kan vi se att problemet har legat i diskriminering hela tiden.

Jag har själv sökt arbete från en ung ålder, men jag har inte haft tillgång till samma jobb som andra jämnåriga, till exempel som kassör. Även om romerna har utbildning eller erfarenhet inom området kommer de inte kunna få samma jobb. Jag har en utbildning inom försäljning, en examen i restaurang och catering och nu även en radiojournalistexamen. 

Jag antog att jag med en examen i försäljning skulle få jobba i en butikskassa, men jag insåg snabbt under mina studier att jag inte ens kunde få en praktikplats. På grund av det måste jag nästan avbryta mina studier eftersom praktiken var en obligatorisk del av utbildningen. Jag var en duktig student och jag var motiverad, men det var ett hårt slag när jag insåg att jag kanske måste avbryta mina studier. Naturligtvis började jag fundera på hur jag någonsin skulle få ett jobb om jag inte ens kunde få en praktikplats. Så småningom hittade jag en liten butik vars ägare hade svensk bakgrund som sa ja, en person som heter Leif är en lämplig praktikant för oss. Lyckligtvis stödde skolan mig i ansökningsprocessen, och de förlängde ansökningstiden på grund av min situation. Jag märkte att lärarna också var chockade över min situation. Vår utbildningsansvariga sa att vi kunde ha henne som referens på våra CV:n när hon insåg hur svår situationen var för mig och en annan romsk elev i vår klass.

Jag har själv inget magiskt trick för att förbättra sysselsättningen för romer, men mitt budskap är att anställa romer. Många har negativa stereotyper av romer, vilket jag tror förhindrar vår anställning, även om vi är kvalificerade för jobbet. Jag tror att om en romsk person söker jobb och skickar en ansökan så gör hon inte det som ett skämt, utan snarare med hög motivation. 

 

Förra året fick du priset Årets unga europé av Unga Européer, vad väcker det för känslor?

Till en början kändes det förstås bra att det arbete jag har gjort hade blivit uppmärksammat. Efter det kändes det ännu bättre när jag insåg hur fantastiskt det är att det finns människor som anser att romernas frågor är så viktiga att de vill belöna de människor som arbetar med dem. Detta är verkligen inte något som ska tas för givet. Enligt min mening går romska frågorna ofta obemärkt förbi även i antirasistiskt arbete. När det gäller att lyfta fram de orättvisor som romerna möter vill folk ofta vända samtalet bort från dessa frågor. Detta är en ganska vanlig företeelse, och det kanske inte är avsiktligt, men det berättar något om dolda attityder. Att ta itu med dessa frågor kan kännas besvärligt, så folk kanske föredrar att hålla diskussionen på en generell nivå eller snarare prata om någon annan minoritet. När man fokuserar på romska frågor är det nästan omöjligt att prata om någonting utan att någon försöker föra diskussionen till en annan riktning. Att Unga Européer såg vikten av romska frågor och det arbete som gjorts för dem i synnerhet, och ville belöna det, ger hopp om att det finns människor som värdesätter de romska frågorna. Vissa människor vill höra om dem, vill lära sig och strävar efter att agera i sin vardag och sina positioner så att de kan stödja och främja romernas sak.

 

Denna intervju kommer att publiceras på romernas nationaldag. Brukar du fira den dagen?

Än så länge har jag inte riktigt firat. De senaste åren har jag ägnat dagen åt att surfa på exempelvis Twitter, för att se om någon part, såsom en partiledare eller ett företag, som inte uppmärksammade oss förra året, skulle ha lagt märke till oss i år. Vissa företag och beslutsfattare kanske minns årsdagen för många andra minoriteter, men det är inte många som gratulerar på romernas nationaldag. Så det är en sak som jag brukar göra: jag följer med om vi gått framåt och om någon skulle vilja lägga märke till romerna på vår nationaldag.

Romerna, åtminstone i Finland, firar inte sin nationaldag så mycket. Visst kan det vara olika evenemang eller konserter till exempel, men den här dagen håller fortfarande på att hitta sin form. Till skillnad från många andra högtider i Finland har vissa traditioner ännu inte utvecklats för romernas nationaldag. 

 

På twitter identifierar dig som en filmentusias, har du några speciella rekommendationer eller favoriter du vill dela med dig av?

Jag gillar särskilt filmer från  nittiotalet, men mina favoritfilmer kommer från ett bredare spektrum ändå. Egentligen skulle jag vilja nämna fler eftersom det är så svårt att välja en bland mina favoritfilmer. Det här är en hel rad med klichéer: Titanic, Sagan om ringen-trilogin och Stand by me ligger mig särskilt nära hjärtat.

 

 

Vem?

Namn: Leif Hagert

Yrke: Frilansare, aktivist och koluminst.

Utbildning: Examen inom försäljning, restaurang och catering samt radiojournalistik.

 

Valtteri Nivala

FinnAgora