Timo Rytkönen är en mångårig bildkonstnär, trädgårdsmästare på fritiden och entusiastisk residens designer. Rytkönen bodde i oktober i residenset Valóság i Budapest som FinnAgoras gästande konstnär. Vi träffade Rytkönen på vårt kontor och hade ett samtal om Ungern, konst, kreativitet och lite om framtiden.
Till att börja med, kan du berätta vad som tog dig hit till Budapest?
I våras bodde jag på residens vid institutet i Aten och sedan efter resan undersökte jag vilka andra möjligheter instituten erbjöd. Då märkte jag de utmärkta ansökningsmöjligheterna för institutet i Budapest, Ungern, och det var så jag ansökte. Jag har nog haft planer att komma till Budapest någon gång, men tiden har inte varit inne förrän nu.
Ditt besök är ungefär halvvägs och du är som sagt i Ungern för första gången. Vilka tankar och känslor har Ungern och Budapest väckt hos dig?
Det fanns naturligvis fördomar av något slag på grund av den politiska situationen. Orbán och hans beteende och åsikter stödjs säkert även av vissa finländare, men jag delar inte de åsikterna. Jag har inte stött på sådana åsikter än, men jag har inte heller varit i så mycket kontakt med andra förutom några andra som bor i residenshuset.
Budapest i sig är mycket större än jag trodde. Livligare, och husen är stora, stiliga och gamla. Jag antog att det kanske skulle finnas fler ruiner här på grund av kriget och kanske också att byggnader skulle ha rivits ner efter befrielsen, men det verkar som att de hellre renoverar dem. Och jag måste också passa på att berömma Budapests välfungerande kollektivtrafik.
Du beskriver miljön här väldigt tydligt och detaljerat, vilken roll spelar platsen där du befinner dig när det gäller kreativitet i konstnärsarbetet, är den här miljön något som ger dig inflytan?
Miljön påverkar, samtidigt som själva processerna är ganska omedvetna. Jag har också deltagit i en hel del olika offentliga konsttävlingar. Det är en utmaning att tänka fram något, men sedan dyker idén nog alltid upp. Men om verkets rötter finns i Budapest eller någon annanstans vet man inte nödvändigtvis mer i det skedet.
På din hemsida nämner du att du har deltagit i en logotyp- och slogantävling för den italienska staden Lissone. Var du i Italien då eller hur hände det sig att du deltog?
Jag var faktiskt i Finland då. Jag var i biblioteket och bläddrade i tidningar. Jag tror det var en i Abitare-tidning, i alla fall var det en italiensk möbeltidning där jag hittade annonsen och förstod tillräckligt mycket italienska för att inse att det handlade om en tävling. Jag kopierade sedan programmet därifrån, det var på den tiden då allt inte hittades på nätet än. Jag deltog också i tävlingens sloganserie, då jag inte var säker på om jag kunde delta med bara en logotyp. Jag hittade på sloganen med hjälp av en reselexikon. Min logotyp klarade sig inte i tävlingen, men sloganen vann.
Timo Rytkönens slogan "Fatto ragione, fatto a Lissone!" (som betyder "Rätt gjort, gjort i Lissone") vann slogantävlingen.
Det här visar åtminstone mångsidigheten i ditt arbete.
Och kanske en viss attityd också. Jag fick ett telegram om att jag vunnit slogantävlingen men jag förstod inte vad som stod i meddelandet. Jag gick in hos Design Forum i Helsingfors, och en personen som jag kände där, kunde med sina italienska språkkunskaper, tyda att det som stod i meddelandet betydde att jag hade vunnit. Jag gick sedan till Finlands Italienska kulturcentrum och där översatte de meddelandet och det visade sig att jag hade verkligen vunnit. Det här fick mig att skratta och med ett litet leende stötte jag på några kollegor, och de sa att "Timppis har gjort ett internationellt genombrott".
Är omväxling av miljön viktigt för dig när det gäller arbete och kreativitet och är en månad en lagom lång tid att besöka residenset?
Miljöombyte är definitivt behövligt och samtidigt fungerar det som ett sätt att bryta sig från vardagen och sen är det bra med ensamhet till viss del, att jag kan vara ensam trots att jag är gift.
Vanligtvis är en månad en lämplig tid, men det längsta tiden jag har bott på residens har varit tre månader, men då fanns det möjlighet att göra större arbeten. Budapest fungerar mer som en skrivplats eftersom det jag har till förfogandet är ett rum. Därför är det inte mycket snideri eller målning som gäller. Dessutom ska det också finnas utrustning för det. Så en månad är riktigt bra, en hinner lära känna staden och arbeta. När det kommer till en ny stad är det ganska viktigt eller anmärkningsvärt viktigt att bekanta sig med den. Jag håller mig också öppen här på det sättet att om någon ny idé dyker upp så verkställer jag den, eller åtminstone skissar det. Konstnärens arbetsbeskrivning är väldigt fritt vad gäller arbetstider och allt utöver.
Du beskrev Budapest som en plats att skriva, vad betyder det?
Det här är inget stort skrivprojekt, utan korta beskrivningar till min kommande utställning. Jag kommer alltså skriva korta beskrivningar som finns bredvid konstverken som berättar lite om dem, och också skriva lite för min webbsida och översätta det till engelska eftersom den är tvåspråkig. Jag har även fotograferat de verk som börjar bli klara, så jag kommer välja ut bilderna och beskär dem, allt sådant smått arbete som kan betraktas som ’musarbete’, som jag kallar det.
När du arbetar eller påbörjar ett nytt arbetsprojekt, baserar sig det du gör på en viss värdegrund?
Naturligtvis är miljöfrågorna ständigt i bakgrunden. Återvinning blev viktigt för mig redan innan dagens miljötänk. Återvinningen gjorde der ekonomiskt möjligt att skapa något när man fick materialet gratis. Jag har redan från början ofta använt mig av återvunnet material i arbetet och numera står det faktiskt i centrum, för jag skulle inte nödvändigtvis vilja ta fram något helt nytt. I torsdags var jag på konstmarknadsevenemanget i Bálna. Det var lite deprimerande. Jag såg egentligen inte jätteintressanta saker där, kanske fanns det några tekniskt intressanta verk, men inget inspirerande. Kanske påverkade miljön också att de verken inte fick det utrymme de behövde. Jag försöker försvara min egna kritiska position här nu.
På tal om återvunnet material, du har gjort 'Muistamme' -verket på Malms gravgård, vill du berätta mer om detta?
Jag minns inte hur det kom sig att jag visste, men jag visste att när gamla gravstenar tas bort så krossas de. Jag tyckte på något sätt synd om dem, även om de borttagna gravstenarna kanske inte längre har känslomässigt värde för många, men de har ändå något slags värde. Jag ville på något sätt rädda dem, samtidigt är det ju ett återvunnet material, och jag ville tänka på miljön. Att krossa gravstenar är också en kostnadsfråga, gravgårdar måste skaffa en stenkross och betala för det. Jag träffade sedan gravgårdens överträdgårdsmästare och fick tillåtelse att göra verket. Jag hittade en plats där man kunde såga stenar, det var första gången som jag sågade med en cirkelsåg i storleken av ett rum.
För många artister är det viktigt att hitta sin så kallade 'egna grej' eller sin egen stil, hur känner du inför det här? Och för vem är det du främst gör konst?
Jag menar, det är viktigt med tanke på att man bör marknadsföra sig själv, göra sig känd och så, men jag har nog ärvt någon form av brist på ambition och jag har egentligen bara gjort konst för mig själv. Jag vill också visa mitt arbete, men det är upp till mottagaren om de gillar det eller inte, och om de är intresserade eller inte. Att jag gör det för mig själv är kanske någon form av terapi. När du tycker om det du gör, får det dig att må bra och ger dig en känsla av framgång.
Om vi går tillbaka till det här ögonblicket här i Budapest, har du några planer, något du planerar eller hoppas på att göra eller se, har du någon riktning eller låter du bara flödet ta dig och se vart den tar dig?
Jag låter saker och ting ske i sin egen takt ganska långt, men det finns fortfarande ett par muséer jag vill se, exempelvis har jag inte ännu varit till huvudmuséet. Mot norr finns en stad med ett namn som är svårt att uttala, Szentendre, eller något ditåt, den vill jag besöka. Och jag frågade redan vid tågstationen hur tågen går till Wien. Jag funderar på att göra en dagstur dit och besöka några muséer där. Men Budapest och Ungern kommer först självklart att prioriteras.
Tack Timo för intervjun, är det något du skulle vilja tillägga?
Det här är lite relaterat till Budapest, men kanske handlar det mer om att vidga sin världsbild, nämligen i de fattigaste stunderna var att bo på residens det enda sättet för mig att resa. Det fanns ställen där man inte behövde betala för något annat än maten, och ibland inte ens det, så det är så jag har lärt mig och blivit inspirerad att använda den här typen av internationella möjligheter. För det mesta har jag sökt direkt via internationella organisationer och sedan fått ett jakande svar.
Vem?
Namn: Timo Rytkönen
Yrke: Bildkonstnär
Fritidsintressen: trädgårdarbete och skogsbruk på sommarstugan
Jag kommer att sakna Ungern: åtminstone känslan av storstaden Budapest
Timo Rytkönens utställning "Kehyskertomuksia" i Helsingfors,
I Kaapelitehtaan Konttori 3.1.-30.1.2023.
mån-fre 8:30-19 och lör-sön 11-18
(på trettondagen fredagen den 6 januari 2023 kl. 11.00 till 19.00)
Besök Timo Rytkönens webbsida här.
Alina Kantola