Det är ingen hemlighet att du är en stor beundrare av finska filmer. Vad annat tycker du är intressant om Finland och finsk kultur? 

Jag tar det från början för först förälskade jag mig i estnisk film och därifrån stötte jag på finsk kultur, men det var esterna som drog mig in in den här världen. Först och främst, är landets geografiska plats redan intressant, jag tycker det finns en mycket mer beboelig klimat, det här en riktigt vår, vilket vi till exempel inte har. Det finns mycket vatten och i den här kontexten antar jag att varje finländare har en liten stuga vid vatten med en bastu bredvid den, därifrån kan det kasta sig in i en iskall sjö. Bastukulturen är förstås välkänd för alla. 

Finländare verkar väldigt toleranta och accepterande av utomstående. Förstås finns det problem med det också, men det försöker lösa problemet på ett politisk korrekt sätt och desto högre du klättrar i samhällsnivåer desto mer syns det.  

Ni kunde inte föreställa er en statsminister som våran. Jag tror det finns en högljudd minoritet i Finland också, men en del av toleransen är att dessa personers röster också blir hörda. 

Det som gör finländare lite konstiga för mig är att det är lite inåtvända. Jag skulle inte kalla dem blyga, men du levde i Finland än längre tid, vad tycker du?

 

Jag tror det handlar mer om en privat sfär som inte delas med om så lätt med andra. I jämförelse med ungrare, arbete och privatlivet är starkt skilda från varandra.

Jag har svårt att tänka mig riktig intimitet. Det kanske låter dumt, men relationer kan vara helt olika från det relationer vi har. Det måste också handla om temperament.

 

Har du någonsin besökt Finland?

Nej tyvärr, men det skulle vara härligt och det är något som finns på min lista. Det skulle ha varit möjligt med mitt nuvarande jobb, men tyvärr pandemin förstörde det planerna. Hopperligen kan vi arrangera det nästa år. 

 

Hur kom du in i kulturfältet?

Det var en klassisk stege jag klättrade. På något vis stötte jag på Toldi Cinema, vilket under den tiden inte var en väldigt framgångsrik biograf, trots att den redan haft en lång historia. Först blev jag involverad som en gäst, sen började jag jobba där. Aldrig i mitt liv tänkte jag mig att jag skulle en dag jobba på en biograf, det hände spontant.  

 

I flera år ledde du framgångsrikt ett av Budapest mest kända biografer Toldi Cinema. Vad lärde du dig från det år? 

För att ingen lärde mig hur jag skulle göra, men för att jag kände till biografens historia, kunde jag ge den en känsla av kontinuitet samtidigt som jag försökte locka publik. Jag ville leda biografen och att den skulle hitta sin plats inom konst biograf scenen. Det var ingen medveten process utan väldigt intuitivt. Jag har en kvinnlig sida i min existens där jag försöker lita på min intuition, vilket största delen av tiden verkar funka bra. 

Det fanns många lärdomar från den tidsperioden som jag kan nyttjas av i andra stadier i mitt liv. Inte så att jag skulle ha gjort något annorlunda, jag är inte en person som grubblar i det förflutna. 

Det ovannämnda toleransen har alltid varit där, men jag var ingen bra ledare, för att vara direkt jag var en skit ledare. Jag satt biografen ovan precis allt, det var det mest viktiga för mig. Jag brydde mig inte om att mina kollegors hade ett liv utanför biografen för att jag hade inget annat liv. Det kändes som mitt hem och jag offrade allt för det. 

Det här var en en enorm lärdom, att saker kunde göra annorlunda. Den andra lärdomen var att arbetsrelationer var inte bara arbetsrelationer, men faktiska vänskaper som utvecklades fram. Det var inget konstgjort utan utvecklades fram naturligt. Flera av relationerna jag fick då finns kvar i mina liv än idag. 

 

Kan en konst biograft bli en “sell out”? Vad är värdena som en sådan biograf måste representera för att hålla sig ärlig för sig själv? 

Autenticitet är väldigt viktigt för mig, inte bara för konst biografer men överallt annanstans också. Du måste tro i vad du gör och du måste vilja att det blir framgångsrikt, utan det kommer saker aldrig fungera. Jag tycker inte man måste bli en “sell out”. Om du gör något som du älskar och bryr dig om och det som sker är bra, behöver du inte marknadsföra det. För att efter en stund kommer andra att älska det också. Jag skulle inte heller sätta ideer i andras tankar, jag har lärt mig att det gör saker också bara värre. 

 

Autenticitet är inte bara ett motto utan något som kan fungera, även när det gäller affärsverksamhet? 

Jag tror så. Jag kan ge ett politiskt exempel, våra kära statsminister skryter och predikar om att vi har löst alla problem, fast i verkligheten vet vi alla att saker och ting suger. Han slösar så mycket på propaganda samtidigt som halva pengarna som sätts i det skulle räcka till att faktiskt lösa riktiga problemen. Han skulle inte behöva ens göra en kampanj, han skulle bara vinna valen samtidigt som allt annat fungerar bra i landet. 

Pengar borde inte användas till marknadsföring utan till att lösa faktiska problem. Biografer fungerar på samma sätt. Om du kan ge folk filmprogram som det älskar och som är faktiskt unikt för dem och gör det från ditt hjärta, då tror jag inte att det kan gå dåligt. Trots allt är biografer fortfarande i användning idag, verksamheten är fortfarande samma, bortsett från förra årets pandemi år. 

Jag tror jag styrde biografen till en bra väg, för den är fortfarande på samma väg som vi styrde den till. Förstås hade jag samarbetspartners och hjälp i allt detta men jag drog in alla festivaler, events och kreativa grupper på ett organiskt sätt. 

 

Vad tycker du är viktiga element för en bra film? Vad gör en film bra? 

Jag måste tro på vad som sker. Tyvärr blir flera aktörer fast i lådor som det inte går att komma ut ur. Vad som fungerade 20 år sen fungerar inte mer idag, t.ex att man kan sälja en film på basis av vem som regisserat den eller vem som är med i den. Dessa tider är över, det är inte lätt att lura åskådaren mera. Illusionen måste vara perfekt.  Överraskande nog detta fungerar väldigt väl med animerade filmer, för att i dom kan du släppa tanken om vad du ser är verklighet, för att från början ser du filmen med kunskap att det inte är verklighet. Därför kan saker ske som inte skulle vara möjligt i en genomsnitts långfilm. Bra filmer glöms aldrig följande dag, bra filmer tänker du på även flera veckor senare. 

 

Vilka filmer har varit mest inspirerande och minnesvärda för dig och varför? 

När det gäller animerade filmer är Miyazaki fortfarande min största kärlek, vilken film som helst gjord av honom. Vad som är riktigt fint med den här äldre regissören är att han känner till själen väldigt väl, speciellt själslivet i små barn. Om du njuter av Miyazaki filmer är det garanterat att ditt inre barn finns fortfarande kvar. Jag tycker också väldigt mycket om Wes Anderson filmer. 

På andra sidan, var jag tvungen att se på en hel del filmer dagligen och det fanns tider som det kändes som en börda. Om du läser det som journalister skriver om festival, borde du inte tro på halva vad det skrivit. Allt beror på vilken order det sett filmer i på den dagen. 

 

Vad kan dagens filmskapare förvänta sig av publiken och vad kan publiken förvänta sig av filmskapare? 

Jag skapar inte filmer så jag kan inte se vad som är i deras tankar. Men om det adopterar en liknande attityd och vill skapa en trovärdig illusion för människor, vare sig det handlar om drama eller komedi, det viktigaste i allt är att själva berättelsen är bra. I en helkvälls drama till exempel, någonting oföränderligt sker oftast mellan tionde och tjugonde minuten, vilket är ett recept i sig själv. Om även karaktärerna är trovärdiga, är det ett vinnande koncept.

 

Tror du att publiken har förändrats under det senaste 20 åren? 

Mycket har förändrats under 1.5 år. Streamingtjänster som Netflix och HBOgo har tjänat enorma pengar under denna period. I princip köpte det alla. Ärligt talat vet jag inte ens vad som kommer att hända med riktiga biografer. 

Jag vill inte klaga, men jag tror inte att människor vill gå till en riktig biograf längre. Hur mycket har våra gränser för stimulus blivit stött bort? Vad är det för film som får folk att gå till en biograf? Vad måste hända i en film? På senaste tiden har vi bara sett filmer på nätet. Jag vet inte vad som små självständiga filmskapare och distributörer borde göra för att få folk tillbaka till biografer. Jag är ganska skeptisk. 

 

Jag tror varje konst biograf har sin kärnpublik som slutligen kommer alltid tillbaka.

Om man ser på konstbiografer idag är det Cirko och Toldi som har unga publiken. Alla andras publik åldras. Som tur var lyckades Toldi förnya sin publik senaste åren med en väldigt enkel ide. Det behövde visa att det också är filmskapare. Till exempel Fresh Meat Film Festival där hela festivalprogrammet består av endast unga kortfilmskapare och publiken består av samma grupp. 

 

Handlar det då om att vara mer involverad? 

Ja, men vi kan ser på det här från ett annat perspektiv. I en stor biograf är stora kända filmer typiska. Med målet att uppnå det högre högre kraven vi har för stimulans. Det är ett sätt att göra det, men det kan inte göras i all evighet. Men vem vet kanske det snart skapas en minimalist superhjältefilm. Men däremot det skulle också förändra publiken. 

 

Har du arbete i olika kulturfält, i olika roller, vad arbetar du med nu? 

Jag arbetar för ett finländskt teknologiföretag, vilket har ingenting att göra med kultur, men där jag kan kapitalisera på kunskaper jag lärt mig på andra håll kombinerat med min intuition. Jag har inte förändrats, jag har inte blivit korporativ. Faktiskt jag fortfarande äger ingen kostym. Och jag hoppas jag aldrig behöver ett. Blod blir inte vatten. Jag har alltid försökt vara sann till den jag faktiskt är. 

 

Har du egna passionsprojekt du jobbar på? 

Jag vill brygga världens bästa lageröl, men tyvärr är det inte lätt. 

Det är mycket man måste tänka på råmaterial, teknologi, finansiell investering, listan är lång. 

 

Vad är din åsikt om dagend kulturfält i Ungern? Vad har förändrats senaste 15 åren? 

Det har klart och tydligt förändrats till ett sämre håll, vi alla vet det. Sedan vår favorit statsminister har också fungerat som en kultur krigare har situationen bara blivit värre. De försöker ta allt, universitet, konstnärer, allt. Tack gode Gud finns det en väldigt lång lista med människor som aldrig kan bli köpta. Jag vet inte vad som slutet av allt det här kommer att bli, självständigt publicerade böcker, underground rörelser, zines?

 

Tycker du det här inte går att ändra på?

Flera år har blivit förlorade, men det kan ske en förändring. Men jag frågar mig själv vilken skada skapar allt detta? Problemet är att han har lyckats att gräva ett så djupt hål mellan det två sidorna, om jag skulle få veta att han är en höger politisk skribent, konstnär eller skådespelare, jag skulle inte bry mig längre. Jag tycker att själ, humor och många grundläggande faktorer saknas på den sidan. Det är som att koka soppa utan vatten. 

Det är också en bra fråga om hur mycket konstnärer och skådespelare behöver vara politiska. Motsatsen till vad som Orbán säger, ingen förföljer kristna konservativa kulturen i Ungern. Ingen. Det är bara lögn.

 

Finns det ett kulturprojekt eller intiativ i Ungern som du för tillfället tycker är intressant och framåtriktat? 

Jag har varit utanför mainstream kulturen för en så lång tid. Jag ser bara hur alla såna initiativ kvävs redan i dess barna stadie. Ställ mig frågan nästa år efter valen. 

Vad som jag riktigt tycker om är gräsrots initiativen som kommer underifrån. Om du vill konsumera innehåll köper du det direkt från konstnären. På detta sätt håll innehållet fullständigt självständigt och det finns en efterfrågan för det. Ändra frågan är hur länge kan det här fortsätta på detta vis. Till exempel du och jag arbetat i ställen där vi är fria att uttrycka våra åsikter på vad som helst. Men om man tar det bort har vi stora problem. 

 

Vad kunde Ungern lära sig från Finland?

Det som vi saknar och finländare har är moral och etik. Trots att dessa ämnen uttrycks starkt av Ungerns regering, materialiserar sig inget av det i riktiga åtgärder. Finländare däremot, lever etiskt. Förstås är detta en generalisation, förstås finns det korrupta människor där, det finns det överallt. Men detta avslöjas och det hålls ansvariga för det som det gjort. Det har inte glömt att dessa människor är tjänstemän så det finns en princip om ansvar. 

Det är också viktigt att låta varandra leva. Hemma älskar vi att skylla och intressera oss av andra istället för att reflektera kring oss själva och ta personligt ansvar. Färdigheten att kunna göra det här borde läras redan i skolan. Vi borde adoptera ett annorlunda sätt här i Ungern, lära oss från det mer utvecklade demokratierna.  

 

Anna Tilly

FinnAgora