Metropolit Ambrosius, vars ursprungliga namn är Risto Jääskeläinen, har under sin livstid varit med om mycket.
”Jag är från en bondgård från Tohmajärvi vid ryska gränsen. Efter Tohmajärvi mellanstadiet var jag i skolkvarteren i Joensuu och blev student från Joensuu lyceum. Samma år började jag studera teologi vid Helsingfors universitet och snabbt efter det började jag också studera statsvetenskaper.”
”När jag åkte till Helsingfors för att studera visste jag inte riktigt om jag skulle börja studera teologi eller statsvetenskaper. Bägge ämnen intresserade mig mycket, inte för att jag ville utexamineras till ett specifikt yrke utan för att jag ville ha en djupare förståelse för livets mysterier. Samhällsfrågor intresserar mig stort.”
Efter examineringen från Teologiska fakultetet funderade Ambrosius på vad han ville göra när han blev stor.
”Jag tänkte att för att jag inte hade familj eller studielån, skulle jag inte ännu börja ett borgerligt liv eller börja uppfostra barn, utan jag skulle åka ut i världen. När jag fick mina teologi examens papper i handen öppnade jag tidningen Kotimaa och där fanns ett erbjudande av ett stipendium av lutherska kyrkan till Ungern. Jag ansökte om stipendiet och åkte till Budapest till ett år.”
Livförsäkring emot realsocialism
”I Ungern bodde jag i lutherska kyrkans teologiska akademi med resten av studenterna. Jag hade ett ypperligt tillfälle att lära känna lokala kyrkliga livet. Varje veckoslut besökte jag någon ny luthersk församling.”
”När jag i mina statsvetenskapliga studier var nästan klar men saknade pro gradu avhandlingen bestämde jag mig för att skriva om Ungerns politiska historia. Ett ämne som snabbt kom emot mig var år 1919 Béla Kuns folkrepublik och dess religionspolitik. Det var ett kortvarigt socialistiskt försök av nationalrepubliken före den upphävdes. Det var ett intressant ämne.”
”Jag satt med en ordbok i handen i Ungerns nationalarkiv och samlade på material. När jag kom hem skrev jag pro gradu avhandlingen med materialet som jag samlat från ungerska källor.”
Året i Ungern lämnade spår i Ambrosius också på andra sätt.
”Det var frågan om ett socialistisk samhälle, var det var mycket olika omständigheter i jämförelse med länder i väst. I studentkretsarna på 1970-talet i Finland fanns ett starkt vänster politiskt intresse och tro. Jag gick inte med i den. Jag hade inte generellt någon stark politisk övertygelse. Men jag kan nog konstatera att upplevelsen i Ungern var för mig en livförsäkring emot realsocialism.”
Problematiska relationer mellan majoritetskyrkan och politiska makten
”En annan sak som var senare i mitt liv viktigt var att jag förstod hur en liten minoritetskyrka kunde på ett fantastisk sätt representera tidiga kyrkans upplevelse och hur relationen mellan majoritetskyrkan och politiska makten är nuförtiden oftast ett stort problem.”
”Det att lutherska kyrkan oftast hamnade lida i positionen som minoritetskyrka påminde mig mycket om ortodoxa kyrkan i Finland. Jag såg många samband i upplevelser och i kyrkans förståelse om sitt egna uppdrag i samhället i relation till sekulära världen och till andra kyrkor, så som ortodoxa kyrkan i Finland har.”
”När jag tog mig från statskyrkans ethos i Ungern, blev ortodoxa tron för mig på ett konkret sätt ett motstånds alternativ. Tidigare var det intresset för österns mystik som intresserade mig, men inte med följd tanken att det skulle också kunna vara min hemkyrka.
”Året i Ungern sådde starka frön till denna process. Jag har också sagt till min biskopskollega i Ungern, det var ju ni som gjorde mig till en ortodox.”
”Jag har ingen kritisk relation till lutherska kyrkan. Detta var bara min egna andliga evolution. Jag gick framåt på min egna väg.”
Blomstrandet av Valamo kloster
Efter att ha blivit medlem i ortodoxa kyrkan bestämde sig Ambrosius att åka till Valamo kloster, där han först hade namnet broder Kristofos. I februari 1977 bjöd ärkebiskop Paavali honom till Kuopio och utnämnde honom som Valamo klosters ekonom.
”När jag började som ekonom i Valamo kloster, hade klostret 200 000 mark i skulder. När jag blev biskop 11 år senare, var skulden över 20 miljoner.”
”Vi hade inte riktigt några alternativ, det var antingen att hänga en lapp vid luckan eller bygga något nytt. Under den tiden byggdes alla stenhus som är ännu i dag i användning.”
”Och redan på den tiden kunde man se att ortodoxa tron väckte mycket intresse och lockade resenärer. Det var mycket bättre att erbjuda gäster boende och en möjlighet att lugna sig på plats. När det redan fanns ett intresse tänkte jag på att grunda en folkhögskola på plats under 1980-talet.”
Från klostret till ledare för hela stiftet
Efter Valamo kloster förflyttades Ambrosius först till Joensuu år 1988 som Finlands ortodoxa kyrkans biträdande biskop, och år 1996 till Uleåborg till Uleåborgs ortodoxa stiftets biskop och år 2002 till Helsingfors stiftets biskop.
Enligt Ambrosius är ortodoxa kyrkan på många sätt mer traditionellt och konservativt än stora protestantiska kyrkor som t.ex lutherska kyrkan. Samtidigt, har ortodoxa kyrkan bevarat i sitt andliga och teologiska sätt traditionella kyrkans förhållningssätt. En rationell uppfattning om religion har inte slagit igenom i ortodoxa kyrkan på samma sätt.
”Finlands ortodoxa kyrkan är på många vis en av de mest progressiva ortodoxa kyrkorna. Vi har t.ex ett demokratiskt förvaltningssystem som inte en enda östeuropeisk ortodox kyrka har.”
”Vad som gäller kyrkans verksamhet, som t.ex frågan om kvinnopräster, har vi olika uppfattningar om frågan. Jag är inte av den åsikten att aldrig. Men många ortodoxa och katolska kyrkor är av en helt annan åsikt.”
Ambrosius har upplevt också motstånd under hans karriär.
”Det som är relevant är att sträva till att se framåt och bevisa starkt andligt ledarskap. Det kritiska rösterna, vilket jag har fått höra från kyrkans krets, har varit från en väldigt liten grupp. Man måste vara modig och göra det som man tycker är viktigt.”
Ett andra hem i Ungern
Ambrosius har fortfarande en lägenhet i Budapest. ” Jag kallar mitt hem i Ungern för min sommarstuga. Den fyller alla funktioner som en sommarstuga.”
”Ungern är min första utlandspost. På ungerska landsbygden vad som rörde mig var hur Finland upplevdes så kärt, även med beundran. Jag kände mig som hemma i Ungern. Även nu när jag äter paprikakyckling och ungerskt vin, tänker jag genast på Ungern.”
”Jag brukar ge som tips för mina vänner som reser till Ungern att det lönar sig när man besöker en affär eller ett vinställe att senast i andra meningen nämna att man är finländare, stämningen och servicen förbättras genast markant.”
Ambrosius påminner om att Ungern har en väldigt tung historia bakom sig. ”Det var ett väldigt starkt feodalsamhälle. Man började först prova på demokrati efter kommunismens fall.”
”Nutidens politiska maktens överdrivelser är förstås problematiska, men jag tycker inte det för tillfället är farliga.”
Ungerns framtid beskriver Ambrosius hoppfullt. ”Nog utvecklas medborgarsamhället i Ungern hela tiden. I långa loppet trot jag på ett mer humanitärt och människocentralt samhälle.”
Vem?
Namn: metropolit Ambrosius (Risto Jääskeläinen)
Arbetshistoria: Masterexamen i teologi 1968, masterexamen i statsvetenskap 1972, stipendiat i Ungern 1969-1970, forskare vid Cambridge universitet i Storbritannien 1971-1975, lutherska kyrkans präst 1969, religionslärare vid Helsingfors lyceum 1970-1971, lektor vid Joensuu högskola 1974 och biträdande professor 1975-1976, trädde ut ur lutherska kyrkan och blev medlem i ortodoxa kyrkan 1975, ekonom vid Valamo kloster 1977-1988 och vice-igumen 1986-1996, biskop av Joensuu 1988-1996, Uleåborgs stifts biskop och metropolit 1996, Helsingfors stifts biskop 2002, medlem i Finlands ortodox kyrkans styrelse sen 1996-2017.
Varit ordförande för FinnAgoras styrelse sen 2016.
Hobbyn: konst, historia och mystik
”Konst och skönhet, literatur, historia och mystik är nära mitt hjärta. Jag samlar inte på konst till ett förråd utan på väggarna för att det förmedlar mycket skönhet och helighet.”
Eero Yrjö-Koskinen
FinnAgora