< Back

Om konstens väsen och blomstrumpor - Tuija Teiska är månadens gäst

Hej Tuija, vem är du?

Jag är Tuija Teiska, bildkonstnär och magister i bildkonst. Jag är från Kajana och jag bor i Helsingfors med min katt.

 

Hur blev du konstnär?

Jag blev konstnär när jag började mina konststudier vid femtonårsåldern, jag kom in på konstskolan som väldigt ung. Jag tog examen 2016, vilket innebär att jag studerade konst i sammanlagt 10 år.

Mina föräldrar har uppmuntrat mig och stöttat min konsthobby, och redan i högstadiet gick jag på en konstlinje. Jag övervägde inte ens andra alternativ. Det var inte ens ett alternativ, det var en riktning att gå.

 

Vad gör du för konst nu?

Jag är specialiserad i skulptur, men jag ser mig inte som en skulptör. Jag gillar inte att dela upp min konst eller mig själv som människa. Jag är ingen skulptör eller målare, jag är konstnär.

Att bara att göra en viss sorts konst begränsar skapandet och kreativiteten, och för mig handlar konst om att alltid lära sig och utvecklas. Jag gillar utmaningar och att lära mig nya metoder, och genom att exempelvis kombinera olika metoder kan man alltid bli överraskad och hitta något nytt. Konsten går framåt hela tiden.

Numera gör jag en de textilskulpturer, jag ritar och gör performanser som jag filmar och fotograferar. Jag tänker på allt jag gör som ett slags tecknande. Kroppskonst och performans handlar om rörelse, vilket motsvarar linjen i en teckning. På samma sätt är dans eller en ljudvåg en linje som lämnar ett märke.

 

Vilka sorts teman behandlar du i din konst?

Jag gör många verk var kärlek och dess brist upprepas. Jag är intresserad av mellanmänsklig kommunikation, behovet av att bli hörd och berörd, känslor och minnen. Ting som lånas ut och försvinner, som kärlek eller människor, fascinerar mig. Allt är tillfälligt och det gör det meningsfullt och vackert.

Mina verk är personliga, så min livssituation påverkar dem. Jag har förlorat en familjemedlem och själv varit med om en allvarlig olycka och då behandlade jag mycket smärta och död. Ibland behandlar jag ett visst tema länge, jag skapar flera verk och utställningar, och efteråt släpper jag taget om det. 

Jag är själv feminist, men jag gör inte avsiktligt feministisk konst. Mina verk handlar dock om mig själv och mitt liv, så de har ett kvinnligt perspektiv: kvinnan i samhället, som konstnär eller i en relation.

 

Vad inspirerar dig?

Starka, självständiga, modiga och begåvade kvinnor. När jag själv känner mig svag eller fånig tittar jag på målningar av Louise Bourgeois eller Frida Kahlo, och får mod av dem.

Dessutom inspireras jag av slumpmässiga och tillfälliga saker. Om jag ser gatukonst när jag är ute går jag direkt och utforskar dem. De är som ögonblickets grottmålningar: budskap som människor lämnar i sin omgivning och som berättar om livet omkring dem.

 

Varför gör du konst?

Bra fråga, jag har många gånger funderat på att sluta. Konst är dock mitt sätt att kommunicera med andra människor och världen. Genom det strävar jag efter att förstå andra och bli förstådd. Att göra konst är ett yrke för mig, och jag har gjort det väldigt länge, så det har också blivit ett sätt att leva. Dessutom är konst en långvarig vän till mig. Utöver jobbet så delar jag även känslor och hem med den. 

 

Hur har ditt konstnärskap förändrats? Har det haft vändpunkter eller har det varit en stadig tillväxtprocess?

Det har inte varit stadigt alls, utan det har funnits upp-och nerförsbackar längs vägen. En av de största vändpunkterna var en allvarlig olycka, varefter jag satt i rullstol i ett halvår och genomgick sex olika operationer. Jag fick lära mig att gå och sitta igen. Jag gjorde stora skulpturer innan, och efter olyckan var min första tanke om jag någonsin skulle kunna gå igen, och om inte, hur skulle jag skulptera eller lyfta mina skulpturer. Det var då jag insåg att en skulptur kan vara mer än bara ett fysiskt föremål. Jag kan själv vara skulpturen, jag kan göra kroppskonst eller performance och jag kan visa samma ting med min egen kropp.

Genom det började jag överväga andra sätt att göra konst. Efter att ha tillfrisknat kom ja in på magisterstudierna vid Bildkonstakademien. Jag bestämde mig för att jag ville bli en nutida konstnär och göra mer konceptuell konst, och därmed förändrades all konst som jag skapade. Nu mår jag bra, men jag har fortfarande inte gått tillbaka till de tyngsta arbetena.  

Inte ens då gick det upp för mig att jag skulle sluta göra konst. När livet har varit svårt har konsten varit en drivkraft. Varför vill jag resa mig från min rullstol, tillfriskna och gå? Varför behöver jag bli frisk? För jag vill göra konst.

 

Hur ser konstnärsyrket ut? 

En professionell konstnär är en person som ägnar sig åt sitt arbete och sätter det först i sin prioritetsordning. En professionell konstnär kan också, åtminstone ibland, försörja sig med sitt arbete, eller åtminstone strävar efter det.

När hen inte arbetar tänker hen på att skapa konst och på att fortsätta med sina påbörjade projekt. Den professionella konstnären för också en processdagbok över sitt arbete, samlar in kvitton för redovisning och skickar en massa e-post. Det tar mycket tid att planera, och du måste tänka långt framåt. Ansökningstiden för utställningar och stipendier är ofta ett halvår tidigare, så om man inte gör något administrativt arbete så kan kalendern se tom ut nästa år. Arbetet innebär mycket ansökningar och administrativt arbete, att sträva framåt. Det är inte enbart att måla vid solnedgången eller att skulptera björnar.

 

Vad är det bästa och det mest utmanande med att vara en professionell konstnär?

De bästa är människorna, så som andra konstnärer och konstintresserade, som man träffar på evenemang och utställningar. Människor är anledningen till att konst skapas. Dessutom skapas konst i ditt eget huvud och med dina egna händer,så andra människor är en viktig motvikt till det.

Det svåraste är den ständiga ekonomiska balanseringen. Jag har haft tur, eftersom jag har haft ett stipendium i två år nu, vilket är en lotterivinst för en konstnär. Men de beviljas inte heller för långa perioder. Själva arbetet är också krävande. Arbetsdagarna är ofta långa, och arbetet är ibland väldigt fysiskt och tungt. 

 

Varför gör människor konst överhuvudtaget?

Troligen av olika skäl. Många fascineras av idén av frihet. Många lever i tron att konstnärer är fria. Konstnären vaknar när det passar, väljer vad hen ska göra, när och med vem. 

Människor har också ett behov av att uttrycka sig, ett behov av att tala och bli hörd. Särskilt under corona-tiden vill många få sina röster hörda mer än förut, men eftersom kommunikation är svårt, letar de efter andra sätt att förstås.

Känslor och tankar förmedlas genom någon metod, vare sig det är en dans, sång, en musikal, en teaterföreställning eller ett visuellt verk som en skulptur eller en målning. Människor letar efter sitt eget språk och verktyg för språket.

Det finns förmodligen andra skäl också, men pengar är det inte.

 

Hurdant ansvar har man då man skapar konst? 

Konst får inte skada andra människor, miljön, naturen, djuren eller konstnären själv. Det betyder inte att konst är tråkigt eller meningslöst, eftersom den fortfarande kan vara mycket politisk, uttrycksfull eller ställningstagande.  Men man får inte vara elak, göra narr av någon eller stjäla. Att stjäla idéer är det mest vidriga jag vet, att stjäla andras tankar är lite som att stjäla från ett lopptorg eller bibliotek.

Konstnären måste ta ansvar för sig själv, sitt arbete och sina ord. Arbetet är synligt, och därför måste ansvaret också vara synligt. Om ett verk orsakar polemik, skulle det vara bra att stå bakom det, möta kritiken och diskutera det ärligt.

Miljön måste också beaktas. Då man skapar konst produceras också mycket material, och både etik och ekologi måste beaktas i val av material och verktyg. Detsamma gäller för att förvara konst och resande.

 

Vad är konstens samhälleliga betydelse?

Konstens samhälleliga betydelse är enorm, konsten har verkligen mycket inflytande. Genom konst kan man påverka människors sinnen, med den kan man berätta och utmärka saker. Konst är dock alltid en persons, en konstnärs, åsikt och uppfattning, och konstnären speglar sina egna värderingar i sitt verk. Konst kan vara mycket samhälleligt och politiskt. Jag har hört att all konst skulle på något sätt vara politiskt, men jag har personligen svårt att se politik i blomstermålningar.  

Konst missuppfattas också, och betraktaren tolkar alltid konst på sitt eget sätt. Allas erfarenhet och tolkning är värdefull, och konstnären får inte säga att tolkningen skulle vara fel, även om den skiljer sig från hens egna tankar. Konst ifrågasätter och bör också göra det, men samtidigt blir konsten också själv ifrågasatt. 

 

Är det lätt för dig att höra andras tolkningar av dina egna verk?

Jag tycker det är intressant att höra andras åsikter om mina verk. Jag är själv mer intresserad av processen, av ögonblicket då verket skapas. Under arbetsprocessen går man igenom så många känslor att man redan har bearbetat allt då verket är klart. 

Ibland lär jag mig också mer om mig själv genom andras tolkningar. Kanske avslöjar verket mer än vad jag trodde det skulle göra när jag skapade det. Andras reaktioner förlänger det konstnärliga arbetet, istället för att verket samlar damm i lagret så diskuterar människor det. 

 

Är det lätt för dig att sälja dina egna verk?

Det beror på konstverket. Verken är trots allt personliga, och ibland känner jag ett litet uns av sorg när jag säljer ett konstverk. En del av min historia följer med till någon annans hem eller till något museum.

 

Du är påväg till Budapests konstmarknad för att presentera dina verk. Vill du berätta vilken typ av arbeten som kommer att synas där?

Jag har olika projekt på gång. Mediumen skiljer sig och verken är väldigt olika, men i dem alla upprepas beröring. Mitt inramade strumpverk kommer åtminstone presenteras. Jag målade konstverk på strumporna med akvareller och gjorde en video av mig då jag satt på balkongen och målade dem. Verket är ett porträtt av separation och kärlek, men också ett porträtt av en konstnär som målar blommor i trädgården. Beröringen upprepas på olika nivåer. Penseln drar en linje, berör och lämnar ett märke på strumporna som sätts på foten.

 

Hur påverkar din residensvistelse ditt konstnärliga arbete?

Jag är väldigt intresserad av andra kulturer, av att lära mig något nytt och att träffa nya människor är verkligen värdefullt. Innan coronapandemin hade jag tid att besöka residenser i Japan, Italien och Berlin. Jag har tänkt i flera år på att jag skulle vilja ta mitt arbete till en mer internationell riktning. Jag har också märkt att jag jobbat som bäst när jag bott i residenser. Då jag har det bråttom och hektiskt har jag en kreativ och produktiv känsla. Jag skapar mer och grubblar mindre.

Jag får mycket inflytande från miljön jag lever i, och utomlands får jag ständigt nya tankar och idéer. I en ny kultur känns mitt eget jag mindre inför all ny kunskap och nya erfarenheter, det är lärorikt och inspirerande. Utomlands är ljusen och färgerna olika. På den nya platsen skärps också alla sinnen, allt smakar och doftar annorlunda och stadens ljud är högre.

 

Du har varit i Budapest i två veckor nu. Har du trivts?

Det har jag. Budapest är en riktigt vacker, gästvänlig och trevlig stad, människorna här är avslappnade. Jag tror också att när man själv är öppen och möter människor med ett leende, möter de en på samma sätt.

 

 

VEM?

Namn: Tuija Teiska

Utbildning:

Magister i Bildkonst, Konstuniversitetet,  2016, specialiserad i skulptur

Bildkonstnär, Yrkeshögskolan Saima, 2009, specialiserad i skulptur

Bostadsort: Helsingfors

Fritidsintressen: Katten 

Inspirerande konstnärer: Louise Bourgeois, Frida Kahlo

 

Hanna-Mari Ristimäki

FinnAgora