Den internationellt kända finländska konstmusikkompositören Magnus Lindberg anländer till Budapest för att vara mentor för unga tonsättare och dirigenter den 20-26 juni. i en kurs anordnad av Péter Eötvös Stiftelse, tillsammans med kompositörerna Péter Eötvös och Gregory Vajda. Veckan börjar med mustMEET Composers- evenemanget och kulminerar på söndagen med en konsert på Budapest Music Center. I intervjun berättar Magnus om sin egen bakgrund och om vad som inspirerar honom som kompositör.

 

Hej Magnus, vem är du?

Jag är Magnus Lindberg och jag har arbetat som en professionell kompositör sedan år 1981. Jag tog exam från Sibelius Akademin, där jag studerade komposition under professor Einojuhani Rautavaara och professor Paavo Heininen. Efter det har jag varit en fri konstnär och fått arbeta mångsidigt med musik. 

Jag kommer från en familj där det inte finns någon särskild bakgrund inom klassisk musik, endast min mor spelade piano som förskolelärare. Jag spelade först dragspel, men när en österrikisk diplom pianist hörde mig spela, instruerade han mig att byta till piano istället och han hjälpte mig att komma in på Sibelius Akademins ungdomsavdelning år 1973. Det finns fortfarande kvar en ungdomsavdelning i Sibelius Akademin, vilket är fantastiskt, där hade jag som tonåring chansen att studera musik vid sidan om min normala skolgång. Som huvudämne hade jag piano men orkestermusik och komposition började snabbt intressera mig. Med mina sparade veckopengar köpte jag mina första två partitur, det var Beethovens tredje symfoni och Béla Bartóks konsertto för orkester, jag har fortfarande dem kvar. Väldigt snabbt började modern klassisk musik intressera mig och på den vägen är jag fortfarande. 

 

När komponerade du ditt första verk?

När jag som liten pojke spelade dragspel uppträdde jag som åttaåring i ett barnprogram på televisionen med mina egna verk, vilka var valser, tango och polka. År 1974 eller -75 kan man hitta mitt första försök på ett orkesterverk, som dock inte har framförts, och jag hoppas ingen heller försöker gräva fram det mera. Redan då skapade jag kompositioner för stora orkestrar. Mina verk har både spelas och spelats in på album sedan år 1976. Det var då jag komponerade ett stort verk för min kollega och långvariga vän Esa-Pekka Salonen och för en stråktrio, som fortfarande finns kvar. Fruktansvärt ju, jag har ju snart skrivit musik i 50 års tid.

Det kändes redan som barn naturligt att genom ett starkt intresse för skriven musik, själv börja skapa musik. Min far arbetade för IBM och genom honom blev jag också intresserad av datorer och programmering, vilket kom med i mitt arbete i ett väldigt tidigt skede. Jag har sedan en ung ålder lärt mig att komponera med hjälp av en dator, och verk gjorda med datorer har varit ett eget sidospår av min karriär. 

 

Vad inspirerar dig som kompositör? 

Det som intresserar mig allra mest är musikens grammatik. Till mig har natur, litteratur eller konst inte nödvändigtvis fungerat som utgångspunkter, dock finns det undantag. Det som intresserar mig mest är var vi befinner oss i musikens grammatik idag. Om man ser på hur Bach skapade den västerländska tonala musiken sida vid sida med sin tids kompositörer, och hur musiken utvecklades åt ett mer romantiskt håll efter Wienskolan, hur möjligheter öppnade sig under 1900-talet, till exempel i form av impressionismen, hur folkmusik har kommit med via Bartók och Janáček, kanske även via Sibelius. Hur viktigt 1900-talets uppdelning av tonala och atonala musiktraditioner är. En intressant tid för mig är efter 1945. Då andra världskriget tog slut, försökte flera kompositörer börja om från början och bryta sig loss från klassiska musikens traditioner. Efteråt har olika skolor nått ut till varandra och märkt att trots att man försökte bryta sig ur traditioner, kommer de oavsett att vara med. Själv är jag en syntes mellan det moderna och atonala samt det mer traditionella tankesättet, men hoppeligen upprepar jag inte dem. 

För att sammanfatta är den eviga inspirationskällan för mig musikens inre logik, det vill säga grammatiken. Uttrycksformer är viktiga för mig och på basis av dem skapar varje verk sin egna miljö. Detta är för mig huvudsaken, även om jag har skapat verk som uttrycker till exempel naturen, som mitt verk Marea (tidvatten). Att komponera musik är därför roligt, eftersom vad som helst kan vara utgångspunkten, trots att jag innerst inne är en teoretiker. Jag är väldigt musikintresserad, jag lyssnar på, studerar och framför mycket musik, även om mitt huvudsakliga jobb är som kompositör. Inget av detta skulle vara möjligt utan denna enorma repertoar av musik vi har i beredskap, tack vare notering och inspelning av musik. Jag vill tillhöra den här traditionen, man kommer inte bort från den.

 

Du har rest mycket under din karriär. Har något specifikt stället påverkat din musik?

Jag försöker anamma så mycket som möjligt från flera olika länder och kulturer vilket jag hoppas också kan höras i min musik. Jag har varit lyckligt lottad för jag har fått resa mycket och mina verk har spelats omkring hela världen, förutom Europa även i Asien och Amerika. Jag bodde en längre tid i Frankrike, från 80-talet till mitten av 90-talet, så förstås är det stället väldigt viktigt för mig musikaliskt. Jag har också bott i Tyskland och Holland, det är för mig väldigt viktiga länder som står mig nära. Mitt förlag är i London, så dit åker jag ofta och det stället är involverat i mitt dagliga liv. I Amerika har det varit ett stort nöje för mig att få jobba med fina orkestrar och genom mina resor har jag fått lära känna flera fina musiker. I det mångsidiga musikfältet är det fantastiskt att det finns så många olika personligheter. Saker görs fortfarande bra men på olika sätt och det tycker jag är en stor rikedom. Även ungersk musik har inspirerat mig redan från första början. Jag har spelat mycket Béla Bartóks musik och förstås har den fantastiska musik han gjort haft en stor inverkan på mig. Han har som kompositör betytt mycket för mig. 

 

Hur mycket ändrar du på dina verk efter att du komponerat dem för första gången? Hur mycket tolkningsfrihet finns det i färdiga verk?

Intressant nog så ju mer erfarenhet jag samlat på, desto mer ändrar jag på verken. Premiärveckan är väldigt stressig, för att jag försöker ändra på verken ännu under den tiden så mycket som möjligt. Oftast handlar det om finjusteringar; om jag vid repetitionerna av ett orkesterverk måste säga till trombonsektionen att man ska spela tyst, även om det står forte på tonerna, så måste man naturligtvis fixa det. Jag försöker slipa mina verk så att dessa saker inte behövs regisseras skilt under övningarna.

Det hur man kommer ifrån punktlig notation är ett ändlöst träsk och jag är själv av den åsikten att ett färdigt verk är som en plattform från vilken musiken tar fart från. Det finns alltid plats för tolkning av vad mezzo forte eller staccato betyder, och alla har sina egna traditioner och det är beroende på kompositören och musikern. Notationens punktlighet intresserar mig, men förstås har till exempel kapellmästarna friheten att lyfta fram det som de finner viktigt i verket. Det är en intressant arbetsfas som skapar inspiration speciellt när man hör olika framträdanden.

Jag befinner mig i en lycklig position, för jag har ett bra förlag av klassisk musik i London som fortfarande trycker mina noter. Det är alltid en fin stund när det färdiga tryckta verket kommer i posten. På ett sätt är det slutligt, och den behöver inte ändras på mera, utan man kan gå vidare. Det är säkert en liknande känsla som författare har när boken äntligen publiceras. Nuförtiden finns det massor av unga kompositörer, som har fina internet nätverk, där dessa saker kan ändras på och föras vidare. Jag själv har kanske en ganska gammalmodig tanke om att om noterna har blivit tryckta så är det offentlighetens egendom och jag behöver inte mera oroa mig över dem.

 

Har du besökt Budapest innan? Vad förväntar du dig av denna resa och evenemang?

Jag har besökt Budapest, men det var ett tag sen, vi måste åka tillbaka till år 1985. Genom åren har mina verk framförts i Budapest, den senaste var Jukka-Pekka Saraste som spelade mitt orkesterverk Feria några år sen, men tyvärr kunde jag inte själv närvara då.

Det är fint att vi nu kan genomföra denna kurs i Budapest, projektet har diskuterats med Péter Eötvös i två års tid, men pandemin rörde till planerna konstant. Jag har haft äran att ha fått känna Peter en längre tid, han dirigerade mitt verk år 1983 i Paris, så nästa år kommer vi att fira 40 år av vänskap. Kaija Saariaho och min andra kollega Matthias Pintscher har båda besökt denna kurs och berömt den överflödigt mycket. För mig är det inspirerande att kursens deltagare är både kapellmästare och kompositörer. Jag har hållit flera kurser där det antingen är kompositörer eller musiker men denna sorts kombination är en ny och fräsch ide. Péter är en viktigt kompositör och kollega och jag tycker mycket om hans sätt att skapa musik och jag njuter av hans musik. Jag hoppas att vi kan tillbringa tid tillsammans i detta gäng och med Péter. Det är väldigt fint att evenemanget äntligen kan genomföras.

Under kursen kommer vi att arbeta med mitt kammarmusikverk Jubilee, jag har själv fått leda den flera gånger. Det är ett svårt verk och en utmaning för kapellmästarn. Till planen hör också att göra en workshop kring kompositörernas ena verk. Jag antar att veckan kommer att vara intensiv, men nog hinner man väl äta lite gulaschsoppa emellanåt. 

 

Vad för andra projekt har du efter Budapest?

Flera projekt har varit frysta en längre tid på grund av pandemin och har flyttats flera gånger. Jag åker med min goda kollega Anssi Karttunen till New Mexico, Santa Fe, där vi vi har haft en kurs med namnet Creative Dialogue sen år 2007, som ordnas i samarbete med Sibelius Akademin och studenter från amerikanska universitet. Under denna kurs är målet att kompositörer och musiker slutför sina verk. Det är mycket arbete, men en givande kurs, som borde redan ha genomförts förra året. Det är fint att få komma tillbaka till den igen.

Mitt nuvarande huvudarbete som kompositör är mitt tredje pianokonsertto, som också har försenats på grund av pandemin. Jag skriver den för en kinesisk toppianist Yuja Wang. Planen var att vi skulle framföra den tillsammans i Peking förra året. Premiärveckan kommer att ske nu i oktober med symfoniorkestern i San Francisco med kapellmästare Esa-Pekka Salonen. Den måste definitivt slutföras, jag har skrivit den i två år nu och jag hoppas kunna slutföra den inom de närmaste veckorna.

Efter det kommer mitt nästa huvudarbete vara under vintern, det är en alto violinkonsertto för Lawrence Power. Premiärveckan kommer att vara i Helsingfors år 2023. Idealet för mig är att ha ett huvudarbete per år, och som sidoprojekt komponerar jag lite kammarmusik. 

 

Hurdan musik lyssnar du på förutom konstmusik?

Jag lyssnar på väldigt mångsidig musik. Jag har som hobby att lyssna på olika kulturers musik. Jag har rest mycket i Asien, därifrån har jag samlat på olika stilar, samt från Afrika kommer det mycket intressanta stilar. Jag samlar på mycket influenser trots att jag inte direkt förflyttar det till min musik, men man får mycket intressanta nyanser från dem. 

Jag lyssnar på musik oftast när jag lagar mat, mycket klassiskt men annat också. Förstås ur ett professionellt perspektiv lyssnar jag också på mycket men det är en annan sak, speciellt fritidsmusik vid matlagning kan vara vad som helst. Under åren har jag lyssnat på mycket, speciellt rock-musik, under skoltiden hade vi även ett band. Jag var en typisk Pink Floyd fan, men Emerson, Lake & Palmer var mitt största fynd. Min mor var förskräckt när jag hämtade hem deras album att jag skulle inte få lyssna på sånt. Nog förstod hon tillslut att det endast hade en positiv inverkan på mig. 

Åren 1984-85 bodde jag i Berlin och skrev då mitt verk Kraft, som var influerad av den lokala musiken. De spelade märklig punk-rock musik, nästan industriell musik, som fascinerade mig mycket. Japansk tekno intresserad mig också, jag är en allätare när det kommer till musik. Via mina två döttrar har jag också lyssnat på mycket, jag har gått med dem på till exempel Michael Jacksons och Prince konserter, och med avund sett på med hurdana resurser de kan framföra musik. Det är helt fantastiskt. Jag närmar mig musiken från ljudvärlden och tänker mycket på hur olika ljudvärldar kan organiseras tillsammans. 

 

Vill du säga en hälsning till våra läsare? 

Jag ser fram emot att få återvända till fina Budapest och jag väntar ivrigt på att få förverkliga detta fina evenemang! 

 

Vem: Magnus Lindberg

Yrke: Kompositör, musiker och orkesterledare 

Utbildning: Kompositörs Diplom från Sibelius Akademin 

Boplats: Helsingfors

Hobbyn: Matlagning, fiskning och musik

 

 

Valtteri Nivala

FinnAgora