< Back

I framtiden kommer konstens betydelse att lyftas fram - Månadens gäst är konstnären Maria B. Raunio

FinnAgora börjar en ny intervjuserie! Varje månad kommer vi att publicera en intervju med en intressant gäst. Seriens första gäst är Maria B. Raunio, en finländsk konstnär och konst lärare som har bott i Ungern i 20 år.  

 

Vem?
Namn: Maria B. Raunio
Utbildning: Bildkonstnär, pedagogikmastersexamen i konst och konsthistoria. 
Arbetshistoria:  Konstnär, lärare i bildkonst och konsthistoria i gymnasieskolor och konstskolor i Budapest. Organisatör och lärare på konstkurser i Szigliget och Porta Akademi
Fritidshobbyn: studera språk, tennis, joggning och prova på nya matrecept. 
Boplatser i Ungern: Zebegény, Budapest
Tips för resenärer i Ungern: Byarna vid böjning av Donau ån. Gallerierna och caféerna på Bartók Béla gatan i Budapest. 

 

När besökte du Ungern för första gången? 
Jag besökte Ungern för första gången år 1990 med familjen och ett par gånger med en barnkör som jag var med i och sjöng.  

När flyttade du till Ungern? 
Jag flyttade hit år 2000, jag har alltså bott här i över 20 år. Ett par år sedan bodde vi ett år i Spanien, men annars har jag bott här sen dess. 

Du har också bott i Italien och Japan. Vad fick dig att stanna i just Ungern?
Jag flyttade hit ursprungligen på grund av min ungerska make, och sen studerade jag här, det vill säga många saker fäste mig hit. Jag har bott i Ungern en längre tid än någonstans annanstans, mitt aktiva liv har alltid varit här. 

När du flyttade hit stötte du på kulturskillnader eller andra överraskande utmaningar? 
Inte riktigt, jag har sen jag varit liten bott i flera länder och jag har lärt mig hurdant det är att ta emot utmaningar och möta nya saker. Att flytta till ett nytt land skapade då inga problem. Om man är bemötande och intresserad av andra människor klarar man sig bra och undviker det största problemen. 

Med Ungern upplevde jag samma sak. Samtidigt underlättades situationen av att jag snabbt lärde känna min makes vänskapskretsar och att jag lärde mig ungerska språket snabbt. Vart än man far, nyckeln till att komma in i samhället och att man mår bra ligger i att känna till lokala språket. 

Hur lärde du dig ungerska, som är ökänt för att vara ett svårt språk? 
Jag började studera ungerska redan självständigt under gymnasietiden, eller så mycket som det fanns tid till vid sidan av skolgången. Vid Helsingfors universitet tog jag också ett par ungerska timmar. Undervisningen var väldigt omfattande, till det hörde det också Ungerns historia och kultur. När jag flyttade hit ville jag tala med ungrare bara ungerska. 

Ett år före jag flyttade till Ungern började jag också översätta ungerska folksagor. Jag hade fått som gåva Ungerns folksagobok, där sagorna var på båda ungerska och på engelska. Jag började översätta sagorna själv till finska. Det var väldigt givande och motiverande. Genom det mötte jag ett väldigt rikt språk som man inte stöter på i vardagslivet, genom det kom jag in i språkets mångsidighet och ordförråd. 

 


Raunio med hennes studenter (i vit klänning till vänster).

Har Ungern förändrats under tiden du bott här? 
Nuförtiden lägger ungrare mer märke till sin hälsa, det sportar mer och äter mer hälsosamt. På senaste tiden har jag också lagt märke till ett fenomen av att ungrare talar mycket om att saker och ting är dåligt men det vill inte göra något för att ändra på saken.  

När jag har blivit äldre har jag märkt att jag måste själv ta ansvar att ändra på saker som jag inte tycker om. Detta fenomen har säkert funnits redan länge. Hur jag ser på ungrare och ungerska samhället speglar också hur jag ser mig själv och vad jag tänker på just då. 

Hurdana saker har du lärt dig eller uppskattar du i ungerska samhället? 
Jag respekterar ett sunt förhållningssätt till kultur och historiskt tänkande. Att historia är ett obligatoriskt ämne i studentproven och att här finns det ett aktivt kulturliv berättar om hur dessa saker uppskattas. Själv tycker jag att alla ämnen borde läras ur ett historiskt perspektiv, så att vi bättre förstår oss själva, samhället och världen som helhet.  

En annan viktig sak för mig är konstnärlig grundundervisning. Tyvärr dras det neråt här, precis som överallt annanstans i världen. Detta är en oroväckande tendens för att vi uppfostrar inte bara medborgare men också beslutsfattare och det har forskats att konst lär oss många viktiga saker, som kreativitet, samspel, empatiförmåga och problemlösning.

Oavsett situationen tycker jag fortfarande att konst är värdesätts högt här. Det är också en sak som är mig nära till hjärtat och som jag skulle vilja från min del inverka på. 

Tycker du både Finland och Ungern är dina hemländer? 
Det tycker jag, jag har varit här så länge. Jag kom tillbaka från Finland en vecka sen och för första gången fick jag en känsla att jag skulle kunna flytta tillbaka till Finland och må bra där. Den känslan förstärkte tanken att hem inte är ett fysiskt ställe i världen. Annars också lever jag en form av frihetstid, min dotter är 19 år och jag har freelancer friheten att åka vart än livet för. Det är en fin känsla. 

Du har erfarenhet av att vara lärare och student i både ungerska och finska skolsystemet. Hur olika är det och vad har det gemensamt?
I ungerska systemet är lärandet ganska traditionellt och hierarkiskt, man fokuserar på uppförande och aktsamhet. Skoldagarna är långa och studenterna studerar mycket. I Budapest topgymnasier är undervisningen helt annorlunda till skillnad från undervisningen på landsbygden. I 

Ungern läser man mycket obligatoriska böcker och man fokuserar på att lära topstudenterna, vilket leder till att det kommer väldigt skickliga experter från Ungern, trots att Ungern ofta inte är i top i undersökningar kring utbildning. 

Det som är bra i Finland är att skolgången är fortfarande demokratisk och ganska långt lika i kvalitet överallt i landet. Grundundervisningen är stark och alla får samma behandling. Båda systemen har sina bra sidor. Själv är jag glad att min dotter har fått sin grundutbildning här och har bra förutsättningar till att studera vidare. 

I Finland finns det en vilja till att konstant förnyas, men det i sig är inte ett värde: att förnya betyder inte nödvändigtvis att man når resultat, för att man hänger inte alltid med i förnyelser. Jag önskar inte att man skulle agera på samma sätt i Ungern. Resultaten i Pisa-tester berättar inte vad som faktiskt fungerar här: en grundlig litteratur och historieundervisning. Det är båda också obligatoriska ämnen i studentproven. Det är saker som gör en människa till en människa, det hoppas jag ingen kommer att röra vid. 


Till vänster konstnärsmöte år 2020 (bild: Judit Kallós). Till höger Raunio med hennes dotter Joli.

Syns dina hemländer i din konst? 
Säkert, men hur det syns i min konst är samma som att tänka på hur det syns i mig själv. Just nu gör jag tavlor genom minnen och abstraktioner och jag tänker inte på i förtid hur slutresultatet blir. Processen är fri och vägleds av intuition. Det är svårt att säga varifrån det som hamnar på tavlan kommer ifrån. 

Det som är bra med att ha många ställen i världen där jag mår bra är att förändring i omgivningen hjälper att söndra ens egna bubbla som man annars lätt stannar i. Det att man tar sig utanför sin egen bekvämlighetsbubbla ger ett annat perspektiv.  

Jag märker att efter varje resa, ser jag Ungern på ett nytt sätt och det är väldigt viktigt för konsten. Fällan i att må bra är att man inte provar sina gränser och tar inte emot utmaningar. 

Upplever du att det är lättare att skapa konst i ett ställe som Budapest där det finns ett rikt kulturliv och chansen att uppleva konst?
Ja, men då jämför man också sig med andra och man är i konstant dialog med det man ser. Nuförtiden händer det annars också för att allt kommer hem via nätet. Däremot talas det ofta, i ett ställe som det här, om hurdana möjligheter har konstnärer när det finns mycket tävling. Det är tankemodeller som endast begränsar skapandet. 

Det är en rikedom att det finns många konstnärer. På Universitet diskuterades det att måste man utbilda så många konstnärer men frågan är då behövs konst överhuvudtaget? Förstås behövs konst! Vad än det blir av konststudenterna har det värderingarna och mentaliteten på rätt plats.  

Du har arbetat mångsidigt inom konst som konstnär, lärare och organiserat konst läger. Har du fortfarande något nytt du skulle önska du kunde prova på?
Ja men det har mindre att göra med min karriär och mer att göra med min inre motivation. Jag skulle till exempel vilja skapa nytt utbildningsmaterial till konstutbildningen, inte endast för barn men också vuxen utbildning. Jag är orolig över hur konstutbildningen dras ner och ser det som ett personligt uppdrag att göra något åt saken. Men trots allt det som är autentiskt och viktigt är det som jag gör nu, det vill säga själva skapandet av konst. 

 

Salla Hiltunen
FinnAgora